Efter ett par dagar på sjukhuset hade mjölken runnit till. Vi skickades hem och kunde för första gången kliva in i lägenheten med vår dotter. För ett ögonblick glömde jag allt om amningen och hade ingen aning om de utmaningar jag skulle ställas inför. Lyckligtvis drabbades jag aldrig av ömma bröstvårtor, men jag producerade för mycket mjölk, varför jag ändå inte kom undan utan smärta.

Detta gjorde tyvärr att amningen blev en stor utmaning, och något som jag egentligen skulle beskriva som lite av en cirkus; på med amningsnapp, lägga till bebisen, bebisen sätter i halsen av mjölken eftersom det strömmar ut för snabbt, bebisen viftar bort amningsnappen, mjölk överallt.

Det var min vardag i 3,5 månad, och det var tyvärr bara väldigt få gånger jag kunde njuta av amningen.

Förutom att ha problem med överproduktion, kände jag mig inte heller bekväm med att andra skulle titta på när jag ammade. Om jag skulle gå ut och promenera såg jag till att amma precis innan vi gick ut genom dörren och höll mig alltid nära lägenheten, så att jag snabbt kunde komma tillbaka om min dotter skulle vakna och vara hungrig.

När vi hade gäster gick jag in i ett annat rum för att amma, och här drabbades jag ofta av ensamhet. Där satt jag ensam med min nyfödda dotter och mjölk överallt, medan våra gäster satt i vardagsrummet med min pojkvän och hade trevligt.

Amningen kunde ofta ta en timme, och det kändes som lång tid att inte vara en del av det sociala när jag hade dragit mig tillbaka. Jag födde precis före den första nedstängningen och hade därför inte anslutits till en mammagrupp eller andra aktiviteter som kunde stimulera min sociala lust. Därför betydde det mycket för mig att vara en del av det sociala när vi hade gäster.

Eftersom min dotter var för liten, skulle jag se till att hon ammade varannan timme. Något som jag tänker är väldigt olika från bebis till bebis, då de alla har olika behov.

När hon hade en lämplig storlek berättade min hälsosköterska att det nu var okej att friamma.

Det visade sig dock också medföra sina utmaningar, då det ibland kunde vara flera gånger i timmen, flera gånger om dagen. Vissa dagar kunde jag känna att jag inte hade en minut för mig själv, eftersom hela dagen gick åt till att amma min dotter.

Det finns många olika amningspositioner – vissa mer avancerade än andra. Jag fick aldrig testa alla, men man kan hitta många bra sidor online som visar hur man kan amma i olika positioner.

Av de positioner jag försökte mig på visade det sig att bara en av dem fungerade, den klassiska – jag tror det var en kombination av att positionen för mig kändes minst ”fånig”, och så tyckte jag att de andra positionerna var svåra att använda, nu när amningsnappen också var med i bilden.

En av de saker jag önskar att jag hade varit bättre på under amningen, är att ha använt en amningskudde. Det finns otroligt många smarta amningskuddar, och hade jag varit lite bättre på att ta fram den, hade jag kanske inte haft så ont i nacken efter de många timmarna med amning.

Information hittades hos: En god start och Ammenet

Som tidigare nämnt var jag inte med i en mammagrupp, och ingen av mina väninnor hade vid den tidpunkten fått barn. Förutom BVC finns det många användbara platser på nätet där man kan hitta information om amning.

När jag efter 3,5 månader bestämde mig för att sluta amma, hade mina google-sökningar ändrats från "amning" till "modersmjölksersättning", men det var ändå en enorm lättnad. Jag kunde fördjupa mig i min dotter när hon skulle äta och fokusera på att vara närvarande.